Nuvarande Slussen
Som de flesta vet så står ju Slussen i Stockholm inför en tid av förändringar. Planerna om vad som ska ske har varit många. Renovera, riva ner och bygga upp en kopia av nuvarande slussen eller göra något helt nytt på platsen som är Stockholms hjärta. Slussen är den strategiska plats som avgjorde platsen för vart vår huvudstad skulle grundas. Slussen är låset in till Mälaren och Roslagen. Det var här lastbåtarna, med järn från gruvorna, var tvungna att passera för att frakta sin last till fjärran länder. Förbi denna plats passerade även en av de stora vandringslederna genom landet. Här gick det att ha kontroll över de varor som passerade platsen, ett perfekt ställe för att tulla. Att grunda en stad på öarna i skärgården var också strategiskt ur försvarssynpunkt.
Att just Slussen varit en så viktig plats har gjort att den förändrats flera gånger genom åren. Varje tidsålder har gett sin prägel åt platsen. På början av 1900-talet behövdes Slussen återigen att förnyas. Arkitekter blev Tage William-Olsson och Holger Blom. 1935 stod den nya trafiklösningen med klöverbladen färdig. Ett verk som andas 30-talets framtidstro på bilen som främsta färdmedel. Nuvarande slussen är en trafiklösning som sätter bilen i centrum. Fotgängare och cyklister får klara sig bäst de kan. För sin tid var det ett storartat verk och förblir så än idag. Men frågan jag ställer mig är om det ändå inte är dags att gå vidare? På samma sätt som varje tidsålder har anpassat Stockholms knytpunkt efter sina behov bör vi vl också göra det?! Varför ska ett verk som sätter bilen i centrum vara Stockholms nav när staden har ambitioner om att bli en grön huvudstad? Att bevara det som varit tror jag, i det här fallet, inte är den rätta lösningen. Inte för en plats som används av så många dagligen och bör vara praktisk efter dagens behov.
Det nuvarande förslag som finns för ett nytt Slussen har många brister, men även en del förtjänster. Debatten kring ett nytt Slussen måste bli mer nyanserad. Inget bra eller kreativt kommer komma ut ur denna mediala pajkastning som pågår. Ett stort problem som jag ser det med stadsbyggandet i Stockholm är debattklimatet. Staden kan inte komma med något förslag utan att en kår av (låt oss vara ärliga) vita, medelålders, högutbildade och ofta kulturellt aktiva hytter med näven. I den orkan av kritik som uppstår åberopas rivningarna av Klarakvarteren allt för ofta som en legitim anledning för att inte bygga nytt. I den hetlevrade debatt som uppstått har jag inte sett en enda insändare eller kritiker som inte bor innanför Stockholms tullar eller som inte passar in i den ovan skisserade schablonen. DET är en stor brist i debatten.
För att skapa en mer nyanserad diskussion måste fler måste bjudas in att diskutera. Det är inte bara en elit innanför tullarna som har rätt att yttra sig, även förortsinvånarna hör till vår stad! Stockholms invånare måste låta minnena av Klarakvarterens rivningar vila. Om vi låter Klarakvarteren spöke överskugga all nytt som ska byggas i staden leder det bara till att Stockholm blir en arkitektoniskt fattig stad, präglad av halvdana kompromisser. Vi måste våga ta ut svängarna och skapa ett bättre debattklimat. För att kunna bevara och bygga nytt på ett genomtänkt sätt utan att forna misslyckanden sätter krokben för framtida framgångar.
