För er som gillar att gå på teater skulle jag vilja tipsa om föreställningen Aniara som just nu ges på Stockholms Stadsteater. Aniara en revy om människan i tid och rum, som är Harry Martinssons rymdepos från 1956 och som förmodligen bidrog till att Martinsson fick sitt Nobelpris, är en enda lång dikt skriven på ett kryptiskt uppdiktat språk som alla gånger inte är helt enkelt att följa med i.
Aniara handlar om hur invånarna på Doris (jorden) tvingas forslas därifrån till andra planeter pga den stora miljöförstörelse och det kärnvapenkrig som pågår där. Rymdskeppet Aniara hamnar ur kurs och svävar iväg i oändligheten och vi får följa resenärerna ombord på deras resa utan slut. Eposet är en stark kritik mot samhället som gör en berörd och eftertänksam .
Dialogen i pjäsen läses från början till slut och sjunges ibland fram med verklig känsla av till exempel Helen Sjöholm vars röst passar utmärkt till Kleerups musik. Kulisserna är uppbyggda som en skalenlig miniatyr av Stadsteatern vilket förtydligar återspeglingen på oss själva. Koreografin är helt klart speciell och det bjuds på kosmisk yurg (dans). Skådespelarinsatserna är generellt sätt bra med insatser från bla. Helene Sjöholm, Helge Skoog, Claire Wikholm, Sven Wollter, Dan Ekborg m.fl.
Så om du är sugen på nebulös dans och en absurd dialog rekommenderar jag starkt att gå och se Aniara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar