It's a Tensta thing

För några helger sedan hade vi finbesök från Malmö. Då gick vi till vernissagen för The Collective Coral Colony och Body as a Museum på Tensta Konsthall. The Collective Coral Colony är en relativt liten utställning men se till att ni har gott om tid att ta er igenom den – för här finns det mycket att uppleva. Utställningen består av fem verk, 3 video, en performace och en skulptur. Verken utgår från en diskussion kring Alfred Döblins roman Berlin Alexanderplatz för att utforska förhållandet mellan konstnärskapet och det kollektivt undermedvetna, mellan personer och platser.

Solmaz Shahbazi har gjort videoverket Persepolis. Titeln refererar till ett höghuskomplex i Teheran. Här beskriver de boende sina minnen från olika tider i staden. Till berättarrösterna fladdrar bilder från deras vardagsrum. Persepolis blir väldigt känslosamt och slående med sina privata minnen från en stad som förändrades drastiskt inom loppet av en generation. Vissa väljer att berätta om sin rädsla. Andra sin lycka. I 17 min sitter jag, finbesöket från Malmö och min pojk och lyssnar och tittar och känner oss för inombords hur staden påverkar våra liv.

Sen hann vi inte med Body as a Museum för vi blev så väldans hungriga. Då är det bra att Stockholms godaste falafelrulle finns just i Tensta. På mans-kaféet sitter det mest bara män, därav smeknamnet. Egentligen kanske man borde bli upprörd över detta och skrika om det manliga rummet och kvinnans förtryckta roll…. Men ibland orkar man inte vara kritiskt utan inser att männen kanske också behöver ett fint fik att äta falafelrulle på och dricka en kopp kaffe.

Om ni inte tar er ut till Tensta för att kolla på konst och smaska falafelrulle så får ni absolut inte missa Tensta Konsthalls virtuella galleri som just nu visar en utställning av Yeondoo Jung. Jung tar fotografier som utgår ifrån ungas fantasifulla teckningar om drömmar. Jungs fotografier, de tycker jag verkligen om.

Utanför Konsthallen möttes vi av Tensta Billboard som visar fina förstorade fotografier av Vanja Lindberg.

The Collective Coral Colony

Den nyöppnade Tenstatrappan som kommer bli perfekt att äta glass på i sommar

Stadsteatern 50 år - Aniara!

För er som gillar att gå på teater skulle jag vilja tipsa om föreställningen Aniara som just nu ges på Stockholms Stadsteater. Aniara en revy om människan i tid och rum, som är Harry Martinssons rymdepos från 1956 och som förmodligen bidrog till att Martinsson fick sitt Nobelpris, är en enda lång dikt skriven på ett kryptiskt uppdiktat språk som alla gånger inte är helt enkelt att följa med i.

Aniara handlar om hur invånarna på Doris (jorden) tvingas forslas därifrån till andra planeter pga den stora miljöförstörelse och det kärnvapenkrig som pågår där. Rymdskeppet Aniara hamnar ur kurs och svävar iväg i oändligheten och vi får följa resenärerna ombord på deras resa utan slut. Eposet är en stark kritik mot samhället som gör en berörd och eftertänksam .

Dialogen i pjäsen läses från början till slut och sjunges ibland fram med verklig känsla av till exempel Helen Sjöholm vars röst passar utmärkt till Kleerups musik. Kulisserna är uppbyggda som en skalenlig miniatyr av Stadsteatern vilket förtydligar återspeglingen på oss själva. Koreografin är helt klart speciell och det bjuds på kosmisk yurg (dans). Skådespelarinsatserna är generellt sätt bra med insatser från bla. Helene Sjöholm, Helge Skoog, Claire Wikholm, Sven Wollter, Dan Ekborg m.fl.

Så om du är sugen på nebulös dans och en absurd dialog rekommenderar jag starkt att gå och se Aniara!